Vecka 11 [Rör inte mina händer! Forts. på brott och konst v 10]

 

Ibland känner man på sig att man använt bildmaterial som är lite för "hett" för ens eget bästa. Man är helt enkelt rädd att bli upptäckt och åka fast. Jag hade vid ett tillfälle givit bort en bild till redaktören XXX på Tidskriften XXX. En dag så ringer hon och säger: vi ska använda din bild i tidningen. Vilken bild, undrar jag? Den du gav mig förra året. Nej den får du inte använda, den ligger för nära originalet! Men den ska tryckas i morgon! OK! Men då avsäger jag mig allt ansvar för bilden och jag vill använda pseudonymen "Jutta Arleryd".


Jutta är ett så fint namn. Jag tog (eller stal jag det?) namnet från den tyska jazzpianisten Jutta Hipp.( En pseudonym?!) Och Arleryd lät ju minst av allt hipt – så det passade ju på något sätt ihop med Jutta. Mina farhågot besannades – fotografen till den reklambild för kaffe jag utgått från hörde av sig till tidningen – han var kränkt i sin konstnärliga gärning, Men det var nu inte mitt problem – det var något som Anne-Marie fick sköta. Snacka om fingerspitz gefühl! Nu vet jag inte om mitt lilla namnbyte verkligen skyddar mig om det skulle gå till domstol. Fotografen hörde i alla fall inte av sig flera gånger.


Jag vet att Jan Stenmark råkat ut för något liknande. Han hade använt en gammal annons för pipor. Bilden föreställde en man nöjt rökande på sin pipa. (Piprökare har för övrigt en speciell och lite irriterande förmåga att se nöjda ut – både i annonser och i verkligheten!) Stenmark hade bytt ut munnen mot en dito med rejält uppdragna mungipor och försett bilden med en text som löd: Jag var inte ens bra på att må dåligt. (minns inte riktigt!). Fotomodellen på pipannonsen hade känt igen sig själv på Stenmarks bild och känt sig kränkt i sitt innersta och yrkat på någon sorts ersättning för själslig sveda och verk. Han fick 2000 kr sedan var han glad igen. För trots allt var han riktigt bra på att må dåligt! Men det är alla fall bra att kunna värdera en kränkning i reda pengar. Konst är kanske inte alltid konst men pengar är alltid pengar.


Även jag kan råka ut för kränkningar av mitt konstnärliga territorium. En period gjorde jag en hel del illustrationer till Moderna Tider. Vid ett tillfälle frågade den bild och layout ansvarige, Olle Blomqvist efter en bild av en kvinna med en stor guldram som han visste att jag hade på lager.

 

 

Jag behövde inte läsa artikel – men den skulle handla om konst. Jag hade förstås inga invändningar. När jag sedan såg tidningen fick jag till min förvåning se att artikeln hade försetts med två illustrationer, dels den som jag lämnat till tidningen, men också en förvanskad version av min bild.

 

 

Jag var minst sagt konfunderad`Men så läste jag artikeln som handlade om konstsabotaget på Färgfabriken 1996. En av konstnärerna, ryssen Oleg Kulik (hans eget konstverk bestod av att han ställde ut sig sig själv naken föreställande en ilsken hund – min fru var nära att bli biten) hade förstört ett verk av annan konstnär, ett stor intrikat historia av människohår. En späd kines såg väldigt ledsen utm minns jag.
Jag förstod poängen i sammanhanget att låta en annan, i detta sammanhang namnlös illustratör, ge sig på min bild och tyckte att Olles tilltag var både elakt och begåvat. Det var givetvis ingen tillfällighet att just jag blev utsatt för det lilla skämtet. Som obotlig bildtjuv kunde jag ju inte gärna gnälla utan att framstå som den värsta hycklare. Som konstnär kan man dock stjäla, inte bara bilduppslag utan egentligen vad som helst – det är mest en fråga om vad man kan komma undan med. För en så där 10 år sen hittade jag en notis i Metro som fångade min fantasi.


TT Köpenhamnspolisen är på jakt efter ett ovanligt konstföremål, en äkta människohand, som stals från ett galleri i fredags. Konstnären Mårten Viskum har använt den som pensel. Gärningsmannen lämnad ett meddelande i gästboken, där han talade om att han uppskattade utställningen, men att det var hans hand.


Så konstnärer och andra kollegor stjäl gärna bilder eller bilduppslag – men rör inte mina händer. Jag har bara två. Nästa vecka fortsätter jag med en djupare analys av brott och konst. Plus mera fina omslag från Kriminaljournalen!

Har du synpunkter hör av dig.