Vecka 11 [Rör inte mina händer! Forts. på brott och konst v 10]
Ibland känner man på sig att man använt bildmaterial som är lite för "hett" för ens eget bästa. Man är helt enkelt rädd att bli upptäckt och åka fast. Jag hade vid ett tillfälle givit bort en bild till redaktören Ann- Marie Wrange på Danstidning. En dag så ringer hon och säger vi ska använda din bild i tidningen. Vilken bild, undrar jag? Den du gav mig förra året. Nej den får du inte använda, den ligger för nära originalet! Men den ska tryckas i morgon! OK! Men då avsäger jag mig allt ansvar för bilden och jag vill använda pseudonymen "Jutta Arleryd".
Jutta är ett så fint namn. Jag tog (eller stal jag det?) namnet
från den tyska jazzpianisten Jutta Hipp.( En pseudonym?!) Och Arleryd
lät ju minst av allt hipt – så det passade ju på något
sätt ihop med Jutta. Mina farhågot besannades – fotografen
till den reklambild för kaffe jag utgått från hörde
av sig till tidningen – han var kränkt i sin konstnärliga
gärning, Men det var nu inte mitt problem – det var något
som Anne-Marie fick sköta. Snacka om fingerspitz gefühl! Nu vet
jag inte om mitt lilla namnbyte verkligen skyddar mig om det skulle gå
till domstol. Fotografen hörde i alla fall inte av sig flera gånger.
Jag vet att Jan Stenmark råkat ut för något liknande. Han
hade använt en gammal annons för pipor. Bilden föreställde
en man nöjt rökande på sin pipa. (Piprökare har för
övrigt en speciell och lite irriterande förmåga att se nöjda
ut – både i annonser och i verkligheten!) Stenmark hade bytt ut
munnen mot en dito med rejält uppdragna mungipor och försett bilden
med en text som löd: Jag var inte ens bra på att må dåligt.
(minns inte riktigt!). Fotomodellen på pipannonsen hade känt igen
sig själv på Stenmarks bild och känt sig kränkt i sitt
innersta och yrkat på någon sorts ersättning för själslig
sveda och verk. Han fick 2000 kr sedan var han glad igen. För trots allt
var han riktigt bra på att må dåligt! Men det är alla
fall bra att kunna värdera en kränkning i reda pengar. Konst är
kanske inte alltid konst men pengar är alltid pengar.
Även jag kan råka ut för kränkningar av mitt konstnärliga
territorium. En period gjorde jag en hel del illustrationer till Moderna Tider.
Vid ett tillfälle frågade den bild och layout ansvarige, Olle Blomqvist
efter en bild av en kvinna med en stor guldram som han visste att jag hade
på lager.
Jag behövde inte läsa artikel – men den skulle handla om konst. Jag hade förstås inga invändningar. När jag sedan såg tidningen fick jag till min förvåning se att artikeln hade försetts med två illustrationer, dels den som jag lämnat till tidningen, men också en förvanskad version av min bild.
Jag
var minst
sagt konfunderad`Men så läste jag artikeln som handlade om konstsabotaget
på Färgfabriken 1996. En av konstnärerna, ryssen Oleg Kulik
(hans eget konstverk bestod av att han ställde ut sig sig själv
naken föreställande en ilsken hund – min fru var nära
att bli biten) hade förstört ett verk av annan konstnär, ett
stor intrikat historia av människohår. En späd kines såg
väldigt ledsen utm minns jag.
Jag förstod poängen i sammanhanget att låta en annan, i detta
sammanhang namnlös illustratör, ge sig på min bild och tyckte
att Olles tilltag var både elakt och begåvat. Det var givetvis
ingen tillfällighet att just jag blev utsatt för det lilla skämtet.
Som obotlig bildtjuv kunde jag ju inte gärna gnälla utan att framstå
som den värsta hycklare. Som konstnär kan man dock stjäla,
inte bara bilduppslag utan egentligen vad som helst – det är mest
en fråga om vad man kan komma undan med. För en så där
10 år sen hittade jag en notis i Metro som fångade min fantasi.
TT Köpenhamnspolisen
är på jakt efter ett ovanligt konstföremål, en äkta
människohand, som stals från ett galleri i fredags. Konstnären
Mårten Viskum har använt den som pensel. Gärningsmannen lämnad
ett meddelande i gästboken, där han talade om att han uppskattade
utställningen, men att det var hans hand.
Så konstnärer och andra kollegor stjäl gärna bilder eller
bilduppslag – men rör inte mina händer. Jag har bara två.
Nästa vecka fortsätter jag med en djupare analys av brott och konst.
Plus mera fina omslag från Kriminaljournalen!