Vecka 14 [Vad lagen har att säga + Mycket Christer Petterson för pengarna Se även v 10. 11 och 12]
Vi lever alla i en verklighet, även om den enligt vissa alltid befinner sig någon annanstans. När jag jag gick på Lärarhögskolan fanns verkligheten ute i ungdomsskolan. När jag sedan jobbade i ungdsomsksolan fanns verkligheten utanför skolans lokaler. Verkligheten är hård och skoningslös som en darwinistisk djungel. Antagligen är verkligheten som mest verklig när man dör i någon smärtsam sjukdom. Jävligt ska det i alla fall vara!
Men kanske borde man säga verkligheter, i plural. I alla fall två.
Vad jag vill komma till (äntligen!) är att vi lever allt mer i en
en sekundär, eller medierad verklighet. Av vår vakna tid är
vi allt mer uppkopplade till någon form av media; teve, datorsel, radio,
mm. Problemet med denna verklighet är att den inte tillhör oss alla,
att den är privat egendom. Den är skyddad enligt upphovsrätten
och får inte återbrukas, eller remedieras utan upphovsmannens
tillstånd plus oftast att han/hon/det blivit ekonomiskt kompenserad.
Om jag alltså vill kommentera dagspoltiken genom att utgå från
en bild av Göran Persson som jag omvandlar till en varulv (originellt
va!) så är det bara lagligt om fotografen är införstådd
med mitt konstnärliga eller politiska syfte. För att i bild
kommentera omvärlden och dess mediering krävs att man har gott om
pengar. Eller att man tjuvar.
I hip-hop branchen kostar det numera skjortan (mellan tummen och pekfingret alltså) att köpa in de snuttar man gör loopar av –så vi kan anta att en del spännande musik aldrig ges ut. (källa) Har man råd går man till skivbolagen och frågar om lov, var ersättningsnivåerna hamnar är en ren förhandlingsfråga. Om man söker via Google på hip-hop loops + copyright får man signifikativt nästan enbart upp siter som säljer "copyright free loops".
I lagen
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verks andra
paragraf (2 §) kan man läsa:
Upphovsrätt
innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs i det följande,
uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa
exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för
allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning
eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.
Och (3 §)
då exemplar av ett verk framställes eller verket göres
tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i
den omfattning och på det sätt god sed kräver.
Men (3 §)
Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens
litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes;
ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten
i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet
sätt kränkande för upphovsmannen.
För en aktiv bildtjuv verkar läget på det juridiska planet
rätt mörkt. Exemplar får ej i ursprungligt eller bearbetat
skick offentliggöras. Inte ens ett kommatecken eller ens en pixels
får man "låna" innan man begått ett brott.
Punkt slut. Och dessutom måste man fråga om lov och ej på
ngt sätt trampa på upphovsmannens lättkränkta tår.
Men i (3 §) finns en vacker inskränkning:
Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit
ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej
beroende av rätten till originalverket.
Här kommer begreppet verkshöjd in, dvs har jag av det jag stulit
"åstakommit ett nytt och självständigt verk" har
jag som konstnär nu upphovsrätten till mitt verk som andra har rätt
att stjäla ifrån bara det gör ett ett konstverk av det.
Och (5 §)
Den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit
ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt
till detta, men hans rätt inskränker icke rätten till de särskilda
verken.
Dessutom (22 §)
får var och en citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse
med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.
Frågan är förstås vad som räknas med ett självständigt
verk och vad som avses med god sed.
Frågan
är.
1. Hur stor del av originalverket man kan sno
2. Vilken karaktär och gestalt den har
3. Hur det stulna utsnittet modifieras
4. Vilken ny kontext den hamnar i
5. Och hur stor del, eller vilken vikt avsnittet har i den nya kontexten
(Nästa vecka ska jag försöka konkretisera vad jag menar)
