Vecka 15 [Vårtecken eller du kan finna inspiration var som helst]


Enligt devisen du kan finna inspiration var som helst – om inte,för ett nytt försök ger jag mig på fredagens DN.
Jag slår upp en sida som består av en IKEA-annons. Ikea säljer en timer som heter Ordning. Själv funderar jag på att skaffa ett stämpelur där jag stoppar ner mitt kort varje morgon jag vaknar och anmäler mig för tjänstgöring. Livet som skiftgång!?

Folkpartiet hade för en massa år sedan en slogan som löd: Det måste löna sig att arbeta. Nu borde de kanske byta sin slogan till att det måste löna sig att vara svensk. Själv proklamerar jag att det måste löna sig att leva. Måste och måste. Det blir stressigt med alla måsten. Ta det lugnt, man måste inte ens vara lycklig. Ett kärleksfullt accepterande, säger Zenmästaren. Ordning och reda är arbetets hävstång, sa min gudfar. Ja någon jävla ordning måste det ju vara, sa CO Hermanson.

En kompis till mig sa: allting är relativt, utom det absoluta, som också är relativt. Och det med ett härligt flin. Han är död nu. And so it goes!

Min fru tycker att jag är för mångordig i mina bloggar. Var mer koncis! Inte min starkaste gren – men som tröst kan jag köpa en ungnsform med galler som heter just Koncis. Man kan även köpa en trancherbräda i bok med röd gummikant med det intressanta namnet Kvitto. Man undrar vad som försiggår i dessa ikeahuvuden som namnger allt från stolar till kastruller. Men man måste ända medge att det finns en omisskännlig poetisk ton över "trancherbräda i bok med röd gummikant"

Jag bläddrar vidare i Dagens Nyheter. På sidan 7 (annonssida) under rubriken typiska vårtecken hittar jag ännu ett vårtecken: en Flymå lövblås twister 2000. Och det fina i kråksången är att man får detta veritabla kraftpaket för endast 695:–

 

Lite tablå på ett café
Blev tillfrågad (lite ironiskt tror jag) av en gammal bekant om jag såg med själv som stand-up komiker. Jag sade att jag hade en blogg och att det fick räcka med det.
– Numera är jag glad att jag överhuvudtaget orkar resa mig upp ur fåtöljen. Jag reser mig upp från kaféstolen och slår ut med armarna
– Stand up comedy! Min bekant drog inte ens på smilbanden. Jag fick skratta på egen hand. Skratta bäst som skratta sist, tänkte jag surt. – Håll dig till bloggen, sa min bekant.


Jag var på en modern konsert härmodagen. Utifrån min svårtydda anteckningsbok har jag försökt att återskapa konserten i ord.

 


2:a set: Ljudiord
(i en Kurt Schwittersk stil)
(bilder med en viss anknytning till tematiken)


Ett staniolpapper genom fruktpressens filter
frampressar en tunn sågtandad sång.
Sedan följer ett fladdrande läppljud på tork;
Valfiskens blåsljud dras med tandtråd genom ventilbasunens irrgångar.
Dom små myrorna flyr alla skräcklagna i riktning mot nödutgången.
En luddigt ljud – som bomullstussar –
trycks med viss regelbundenhet ut ur trumpetens klocka.

 


Sedan presenteras en ihärdig elektrisk ton följt av en kort generalpaus.
(– Var god skölj)
Torrnålen tjuter, amalgamet pulvriseras, saliven rinner.
(– Skulle jag kunna få bedövning, tack!)
Fläktsystemet hörs tydligt mellan andhämtningarna

 


Knaster, knäpp, och ett mycket fint grus.
Hej Tinnitus! Vem behöver revaxör?
Hammaren smeker städet med en polerduk.
Halvt sensuellt, halvt mekaniskt.
Tops på virvelkaggen.Tagel mot symbal. Det regnar småspik.

 


En klockton spröd som en liten längtan. (En längtan till vadå?)
Inga maraccas här inte! Ingen bjuder upp till dans!


– Tålamod – det är en mycket annorlunda dans!
– Sublimalt! Sublimt! Subtilt!
– Hur sa?
– Kan du vara tyst.Vi kan inte höra musiken!

Men nu får dom fart. Bakplåten smäller.
Friktion, gnäll och skrammel
Seismografiskt gurgel. Klapp och klang!
Och sedan ett förvånat ögonblick! Är det redan över!

 

 

Vi klappar vad vi har för händerna!!!

Har du synpunkter hör av dig.

 

Ta det lugnt man måste inte vara lycklig.