Vecka 17 [Gud, sex och konst – en rätt förvirrad(ande) text om upphovsrätt] se även vecka 10,11,12,14 för fler tankar kring upphovsrätt



I Jonathan Saffrans Foes roman Allt är upplyst finns ett litet avsnitt med rubriken Plagiarism. I Foes berättelse är denna text hämtad ur byn Trachimbrods krönika, en sorts kollektivt författad dagbok. Eller rättare sagt är den hämtad ur kommenterdelen till Trachimbrods krönika. Författare till verket är Vördnadsvärde rabbinen och det bär den spännande namnet LIVET, OCH LIVET I LIVET.


Gud skapade människan till sin avbild. Till sin avbild skapade Han henne. Gud är den ursprungliga plagiatorn. I brist på någon riktig källa som det gick att stjäla ur – människan skapad till avbild av vad? Djuren? – blev människans skapelse en akt av reflexmässig plagiering; Gud plundrade spegeln. När vi plagierar skapar vi sålunda till av avbild och bidrar således till Skapelsen fullbordan.

 

I Islam finns traditioner som vet berätta att det är mot Guds vilja att avbilda Guds främsta skapelse människan. Vad Gud har skapat får inte återskapas. Gud har monopol både på kreation och rekreation. En helt annan muslimsk uppfattning är att eftersom människan är Guds ställföreträdande på jorden så står det oss fritt att skapa oss avbilder. (uppgifterna är hämtade ur en understreckare i Svd av Leif Stenberg och Torsten Jansson införd en den 8/2 06)

Om Gud skapade människan till sin avbild så är det väl rimligt att vi skapar Gud och gudar till vår avbild. Gud eller Gudarna förmänskligas, i synnerhet de grekiska och nordiska gudarna. Och vi har precis som Gud, svackor i vår kreativitet och mäktar helt enkelt inte alltid att skapa något nytt, något originellt. Så vad gör man? Man lånar, plagierar, stjäl, etc. När Gud skapade oss utgick han från det bästa han kände till – sig själv. När han "plundrade spegeln" gav han sig själv en komplimang (vilket inte anses fint, men vad skulle han göra, avbilda djuren, insekterna eller fiskarna? Mera av samma sort – ingen bra idè!) Men vad som är bra är värt att plagieras. Plagiatet bör med rätta ses som den yttersta komplimangen.


Som förälder av det manliga könet blir man stolt och smickrad när släktingar och vänner påpekar att det nyfödda barnet brås på fadren. Rent "biologiskt" blir man ju glad att få en bekräftelse på att ens gener har tagit skruv, att man tillerkänns upphovsmannaskapet, faderskapet.


Men eftersom även moderns gener spelar in så blir ju barnen inte en kopia av fadern. Och utan detta slumpmoment skulle ju befolkning bli både enhanda och enkönat. Det finns organismer som faktiskt är mer eller mindre självreplikrande. Varje generation är den föregående lik. Det kan inte vara en smart artfrämjande strategi för om organismens livsbetingelser förändras så kan ju inte arten anpassa sig.


När ett barn föds känns som att bli delakltig i ett mirakel; som en gåva från gudarna. Den nyfödde är gudomlig, eller åtminstone gudomligt vacker. Så talet om "att barnet brås på fadern" blir en indirekt komplimang. Vi säger upphovsman, av samma anledning som man (och kvinna) säger t ex ombudsman och ordningsman, men antagligen också för att faderskapet ända fram till vår DNA-tid aldrig kunde bekräftas. Att kvinna är upphovskvinna till den nyfödda är så självklart att det inte behöver kläs i ord, men mannens insats kan alltid ifrågasättas.


Sju till åtta procent av alla barn som föds inom äktenskapet lär ha en pappa utanför äktenskapet. Det monogama parförhållandet är ur ett biologiskt perspektiv fördelaktigt för kvinnan som får hjälp med att ta hand om sin avkomma. Mannens vinst är att han får ha kvinnan för sig och därför vara säker på att baren är hans.Men som sagt den där ekvationen går inte alltid i hop. Mannen kanske struntar i sina barn och kvinnan kan vara otrogen. Men på det hela taget år nog monogamin ett rätt fungerande koncept.(för människan i allafall)

När det gäller mannens avkomma är det rimligt att se upphovsrätten som rent idéell, dvs den har inget med pengar att göra. Om någon mot förmodan skulle klona mina barn så kan jag inte hävda att jag bör kompenseras ekonomiskt för detta. Men att barnet är mitt är viktig princip. Blod är tjockare än vatten. Målningen är min. Boken är min. Bloggen är min. Jag förväntar mig att folk refererar till mig om de citerar ur mina texter, men gör de inte det och stoltserar med lånta fjädrar så kan jag ända trösta mig med att de ansåg det mödan värt att stjäla från mig. Biologen Richard Dawkins har föreslagit ordet mem för tankar och idéer som fortplantar sig i kultursfären. Tänk om någon av mina hjärnfoster, mina tanke-ungar kunde bli en mem, bli en del av det allmänna tänkandet, eller bli en del av själva språket. Då kunde jag utropa memen var min!

Men det är förstås skillnad mellan att vara upphovsman till ett konstverk och till ett barn där man inte kan dela upphovsmannaskapet med andra upphovsmän. Antingen är jag fader eller inte. Vad det gäller konst och litteratur så är fäderna och mödrarna tusenden. I kulturens sfär är alla verk sammanlänkade i ett stort nätverk. Gränserna mellan dina "barn" och mina är flytande. Denna text vore inte möjlig utan andra tidigare texter; den har många kusiner, många syskon och många fäder. Och mödrar – vilket kan vara lätt att glömma i en text om upphovsmannaskap.

Som skrivare och konstnär stjäl jag omedvetet hela tiden. Bokstäver, ord, meningar, koncept. snygga formuleringar mm. Man kan inte annat. Men förhoppningsvis så sätter jag min egen prägel på mina lån. Att bara kopiera utan att variera temat är lika andefattigt och meningslöst som att reproducera sig själv genom kloning. Och lika tråkigt!

Jag är inte säker på vart jag vill komma med denna text. Måste man det? Jag tror att jag skriver för att förstå vad jag menar. Kanske är kontentan att både Gud och naturen precis som konsten arbetar med konceptet "kopiering med variation". Inget är nytt under solen så man får slå samman ord och gener från olika källor och rätt var det är uppstår något nytt och livskraftigt. I Saffran Foes bok Allt är upplyst så anklagas Gud för attt vara plagiatör – kanske det – men han förde in kvinnan i bilden och vad det ledde till vet vi alla. Länge leve upphovskvinnan.

Har du synpunkter hör av dig.

 

Tack IKEA jag lånade lite från er av era bruksanvisningar. Jag hoppas det gick bra! mvh Edvard
Tema med variationer och slumpinslag.