Vecka 24 [om film – forts. från vecka 22]



Vi betraktar bilder på ett annat sätt än film
När det gäller stillbilder ser vi på dem hur länge vi vill och vi studerar bilden och dess detaljer på våra egna villkor. En del betraktare är mer kvalificerade än andra. Jag minns ett program på tv om Matisse och Picasso och deras vänskap. Vid ett tillfälle betraktade Matisse en av Picassos tavlor i nära på en timme. Imponerande! Själv tyckte jag inte att bilden var värst märkvärdig. Men för att få ut något av en sådan närstudie måste man ha något i pallet, en massa andra bilder t ex.


När vi ser på bilder tycker vi inte att det är tråkigt när inget händer, Det som händer händer inom oss. Vi förutsätter inte heller att bilden ska ackompanjeras av musik. Bilden är singelmedial och jämfört med biofilmen interaktiv. Mottagaren är van att medvetet betrakta. Vi förutsätts att göra en del av jobbet själva. Om vi köper en originalbild eller en reproduktion har vi också möjlighet att under mycket lång tid "ta in" bilden. Att betrakta stillbilder är för det mesta en enskild sysselsättning. Filmen kom dock att visas i den kollektiva och icke-interaktiva biosalongen, där vi tysta – med eller utan popcorn och Coca Cola – och under en rätt kort tid, utan avbrott ska ta del av de rörliga bilderna. Filmen är på ett helt annat sätt en "bilden" en produkt av underhållningsindustrin.


När vi går på bio betalar vi för att bli roade, underhållna, och kanske också för att undfly verkligheten. Förr i tiden talades det jämnt om verklighetsflykt och det ansågs vara en dålig idé. Men nu får vi snart vara glada om det finns någon verklighet kvar att fly ifrån. Filmen med dess multimodala och dess rikt sensoriska utryck kräver kanske mindre av mottagaren än än singelmodala media som radio och bilder.(resonemanget påminner rätt mycket om Marshall McLuhans ideér on varma och kalla media) Vi behöver inte aktivt "ta in" filmen den tar in oss i stället och antagligen är just biofilmen det perfekta propagandamediet. Vi har inte en chans i biomörkret.


Edison som var tidigt ute med att utveckla filmtekniken, men han trodde inte på idén med biografen utan han satsade på individuella "tittskåp". Länge blev Edison hånade för sin felbedömning, men frågan är om inte Edison ändå får rätt nu när filmen tack vare videon och DVD:n flyttat in i hemmen. Och med DVD:n kan vi se på film på samma sätt som vi ser på bilder och läser böcker, dvs på egna villkor. Filmen kommer att påverkas av detta på flera plan.Vi är ju inte heller längre tvingade att se filmen från början till slut vid ett givet tillfälle. Dels kan vi se filmen flera gånger, men vi kan också se vi se endast vissa "kapitalet", eller se dem i en annan ordning. DVD:n innehåller också extramaterial som filmhistoriska kommentarer, bortplockade scener mm. Vårt sätt att se på film har förändrats påtagligt – mottagaren är inte längre i filmens våld utan vi tillåts nu att själva påverka filmupplevelsen på flera olika sätt. En funktion som jag hoppas kommer – som ju finns på CD-spelaren och I-poden är randomfunktionen. Dvs möjligheten att slumpa ordningsföljden på avsnitten på DVD. Det kanske inte är en funktion för just spelfilm, men jag ser en helt ny bildkonst i förlängning till DVD och de platta skärmarna. Skärmarna närmar ju sig tavlor där de hänger på väggarna. Och i detta nya medium "tavelfilmen" kan en nya och ickeberättande filmkonst födas. Nästa vecka följer en närmare presentation av de nya filmgenrerna.

Har du synpunkter hör av dig.

 

Klicka i bilden om de vill se den korta filmen som bygger på denna Photoshop-bild. (dock inte i widescreen utan i det trista 3:4 formatet. Jag jobbar i programmet After Effects i vilket jag försöker översätta mina bilder till film.Därav mina funderingar kring film. Eller klicka här!