Bekännelser.
Jag är vit, lönnfet (*), medelålders, heterosexuell och av
manligt kön. Allt detta ligger mig förstås i fatet. Dessutom
är jag konstnär, vilket kan tyckas hippt, men bara om man är
ung eller framgångsrik, annars framstår man som en riktig loser.
Man får väl skylla på dålig karma. dålig uppfostran,
dåligt omdöme eller på den dåliga svenska kulturpolitiken.
När jag träffar okända människor på bjudningar brukar
jag presentera mig som illustratör och formgivare. Det känns enklast
så. Men pinsammast är kanske ändå att vara poet. Jag
gjorde ett visitkort till en namnkunnig och uppburen poet –vad ska det
stå på kortet undrade jag? Poet? – Är du inte klok:
skriv författare.
De svenska bildkonstnärernas medellön är löjligt låg
och man undrar hur de överhuvud taget överlever. De bildkonstnärer
som arbetar som illuströrer tjänar förstås betydligt
bättre. Men de måste å andra sidan alltid vara uppdragsgivaren
till lags. De är inte fria, men kännar åtminstone pengar.
Den "riktiga" konstnären är måhända fri men
saknar ibland både inkomster och publik. Kanske är det som Janis
Joplin sjunger i Me and Bobby McGee att "freedom is just another
word for nothing left to lose".
Själv är jag har jag bestämt mig mot alla odds och mot bättre
vetande, att göra mig ett namn som konstnär. Det är ju så
dags när man hunnit bli över femtio. Det är inte så att
jag inte ställt ut tidigare, men jag har aldrig rikitgt satsat på
det utan mer sett mig som diversearbetare i bildbranchen. Jag har aldrig förstått
mig på konstvärlden med dess oskrivna regler. Här omdagen
träffade jag en trevlig och sympatisk gallerist som förklarade att
även om konstnär visade upp spännade bilder för henner
så skulle det inte hjälpa ifall konstnären i fråga tidigare
ställt ut på "fel" galleri. Här kan man snacka om
dålig karma – problemet var bara att när konstnären
ställde ut på Gallri X han han ingen aning om just detta galleri
var fel! Så här står man lönnfet, medelålders,
heterosexuell etc och nu dessutom med dålig galleri-karma med sig i
baggaget!
Hur skall de gå för vår wannabe-konstnär? Forstättnihng
följer nästa vecka!
* Möjligen har jag inte alls fet, kansek lider jag av
dysmorfofobi, dvs har jag en förvrängd kroppsuppfattning. Britt–Marie
Toregard skönhetsoperatör har, enligt DN den 1/10, haft flera klagomål.
Bla var den en ung tjej som anmält läkaren för, en som hon
tyckte, misslyckad fettsugning. Att den var misslyckad håller doktor
Toregard inte alls med om, utan menar i stället att patienten inte kan
avgöra detta då hon lider av just dysmorfofobi. För mer stimulans
i detta ämne kolla in "Nudes"