Vecka 4 [ Om konstrean]

I veckan som gick hade man "utförsäljning" av bildkonst på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Kända och och okända svenska konstnärer ställde ut vardera 30 osignerade verk. Idé till konceptet föddes av konststuderande i Göteborg 2003 och har realiserats några gånger sen dess, nu senast i Stockholm. Men vad är en "konstrea"? Det finns en site före konceptet (konstrea.com) där kan man vaska fram följande regler som man bör hålla sig till om man skall rea ut konst.


1. Bildformatet måste alltid vara 40x40 cm
2. Grundmaterialet ska vara masonit
3. Priset ska vara 99-199 Kr. per tavla
4. Tavlorna måste vara osignerade.


Och vad är nu syftet med konstrean? Enligt websiten Konstrea.com är målsättningen att erbjuda folk att "köpa konst för en billig peng". Och folk är i detta fall de konst-ovana, de konst-obenägna.; de som ej känner sig bekväma på ett galleri eller med galleriernas prisnivå. Kort sagt konst till och för folket. Eller möjligtvis folket till konsten?
Att bilderna är osignerade innebär enligt siten att "fokus läggs på bilderna snarare än på upphovsmannen. På så vis blir Konstrea ett förhållnings- och arbetssätt, som kanske kan hjälpa till att pröva en del av de värderingar och normer som finns då det gäller konst" Konceptet är sålunda ett subversivt slag riktad mot själva konsinstitutionen och dess underliggande ideologi. Eller?


Lustigt nog påpekas det på siten Konstrea att de (flesta) deltagande konstnärerna är professionellt verksamma och att de har konstnärlig utbildning mm. Alltid något när man så att säga när köper grisen i säcken. För även om det enskilda verkets upphovsman förblir anonym så, ska ni veta gott folk, att detta minsann är "riktig konst" skapad av "riktiga konstnärer". Det finns tydligen gränser hur långt man vill gå när det gäller att ifrågasätta konstens och konstnärens roll i samhället.
Men hur är det med konstnärernas anonymitet? Även om vi inte säkert kan avgöra vem som gjort vad på 40 x 40 cm masonit så finns ändå en lista på samtliga utställare på websiten. Någon sorts individuell cred ska det väl ändå gå att krama ur projektet.


I dagens DN kan man läsa om långa köer till Liljevalchs och att över häften av verken gått åt redan efter den första timmen. I fredagens (?) Rapport eller möjligtvis Aktuellt intervjuades en av deltagarna, den inte helt okände Ernst Billgren. Jag vet inte om det var Billgrens reklamspott i teve som var avgörande (tänk att få chansen att köpa en "kanske-äkta Billgren" för endast 199:90 kr?!) men med det oväntat stora publikintresset var succén ett faktum. Och så även den medialt. Dagens nyheters förstasida upptas till större delen av en bild från utställningen. "Det här slår alla rekord", utropar kosnthallschefen Bo Nilsson. Konstrea, Ernst Billgren och Liljevalchs är bara att gratulera. Men bortsett från de fyndsugna köparna kan man fråga sig om konsten och konstliivet också är att betraktas som vinnare?


Nej jag tror inte det? För det första kan man fråga sig vilken kvalitet bilderna har? Det lilla jag har sett i media har inte direkt imponerat? Men kanske är världen så vist inrättad att köparen får så mycket "konst" han eller hon betalar för? Konstverken verkade vara snabbt och hafsigt tillkomna. Och det är inte så konstigt, jag menar hur mycket tid och möda skulle du lägga ner på ett verk som du dels, knappt tjänar ett rött öre efter skatt och konsthallsavgifter och dels om du dels inte behöver ta ansvar för. Marshall McLuhan sa någon gång att "art is what you can get away with". På Konstrea är det lättare än vanligt eftersom konstnären inte ens måste stå för vad han skapat. Själv är jag inte förtjust i att signerar mina verk (signaturen stör bilden) men jag står ändå för mitt upphovsmannaskap.


En bilds kvalité hänger inte enkelt ihop med hur lång tid det tog att framställa den. Den snabba skissen kan ibland var lång mycket bättre än det färdiga verket. Men det handlar om hur mycket engagemang man är beredd att investera i bildens tillblivelse. Och hur stort kan engagemanget bli för 199.90?


Alla konstnärer vet att det är mycket svårt att leva på sin konst. Konstnärerna är får många och den betalande publiken är för liten och antagligen kostar originalkonsten för mycket för den vanliga konsumenten. Dessutom kan man få en hel dator (osignerad dock) för en billig oljemålning. Att folk väljer att investera i kapitalvaror som datorer och bilar är för mig fullt begripligt. (Man får ju så mycket för pengarna bland annat för att arbetkraften är ofröskämt underbetald) Dessutom blir originalkonsten hela tiden dyrar jämfört med t ex massfabricerade elektroniska upplevelsemanicker. Man får så att hela tiden mer och mer elektronik per bestruken målarduk. Eller rent av större och större upplevelse per krona jämfört med originalkonst.


Men att dumpa priset på originalkonst till 199.90 är inte rimligt? Och det förstår ju konstnärerna bakom Konstrea också. Så vad är det inte om ett enda stort Pr-jippo? Eller ska greppet ses som en ironisk gest? Ett dadaistiskt angrepp på konstmarknaden? Mot konsten som vara. Nej det verkar inte så – även om jag verkligen kan uppskatta humorn i den köpslogan som lanserades på den första Konstrean i Göteborg: Köp tre betala för två – den fulaste får du gratis.Och visst är konsten på Konstrea billig och det på mer än ett sätt. Visst är det vällovligt att försöka finna en ny publik och visst är det Ok att försöka nå ut till media. Men på vilket sätt och med vad kan diskuteras. Men vore det inte vettigare att satsa på någon form av reproducerbar konst i stället, t ex grafik, video eller ljud. Bättre att skapa bra verk och sedan sälja bra kopior till ett rimligt pris än att sälja hafsigt gjorda originalverk? Bättre en bra kopia än ett dåligt original.

Detta är förstås en orättvis betraktelse då jag inte orkat masa mig i väg till Liljevalchs (jag gick på Dicks Bengtssons utställning på Moderna Museet i ställlet) – det går också att betrakta fenomenet från många olika vinklar, men jag får stanna här. Och kanske är min reaktion en aning förhastad....... Förövrigt har jag ingenting emot apor. se v39 05

Har du synpunkter hör av dig.