Vecka 41 [kris i konstnärsfrågan del 2]


Vad är en människa? Vad är en Kvinna? Vad är en konstnär? Dessa tre frågor har tagits upp i artiklar i dagspressen undet veckan som gått. Djurfrågan har dock lyst med sin fråvaro och någon gränsdragning visavi djurriket har inte behandlats. Lichtenberg – min ständiga följeslagare –har skrivit i "att han tror att människan kan bli vad helst hon förusätter sig att bli", men också skrivit vad det gäller determinism; att hjärnan är för, men hjärtat emot. Dvs vi önskar oss vara fria, men är det inte. Det är lätt att glömma bort att vi faktiskt är biologiska varelser och att vårt människovarande begränsas av diverse predisponerade system. Många gånger glöms även de sociala och ekonomiska aspekterna bort. Kvar står individen som sin egen lyckas smed. Du kan bli vad man vill, invändingar viftas bort som negativt tänkande.

Du kan i allafall bli vackrare, ändra ditt yttre. Har du råd är det enklast och snabbast att gå till skönhetsoperatören. I förra veckan skrev jag om Britt–Marie Toregard. I dagens blog dyker hon upp igen fast på bild. Jag har opererat om hennes ansikte en aning,(håll pekaren över bilden) men till skillnad från de hon opererar så är det bara på skoj, är hon missnöjd är det bara att dra ut pekaren från bilden så blir hon som vanligt. Den virtuella världen har sina fördelar.


Maria-Pia Boethius skriver i Svd den 6/10 att "berättelsen kvinna är slut", det finns inget som heter "en riktig kvinna". Kvinnovarandet befinner sig i upplösning. det enda som förenar dagens kvinnor, är enligt Boethius, det att hon varumärks som just kvinna. Men inte bara "kvinnoskapet" utan också "manskapet" är i upplösning. Boethius skriver "båda könen, som de är formade idag, är förskräckliga, medan människan under könsmasken ofta är djuvlig." Detta är faktiskt en vacker tanke, men undrar jag, i vilket sammanhang skulle en sådan "obefläckad varelse" kunna uppstå? Vilket paradis har Maria-Pia i tankarna? Finns det någon kurs man kan gå på? Och hur känner man igen människan under könsmasken


Nina Björk citerar Jean Paul Sartre i sin söndagskolumn i DN 2/10: Människan är ingenting annat än vad hon gör sig till. Och, skriver hon "där är vår moderna frihet inringad, Men där är också vårt problem. Om människan ingenting är, hur vet vi då när vi förbryter sig mot henne" Och man skulle kunna fråga sig om "berättelsen" människan också är slut. Om människa som identitet är under upplösning. Nina Björk frågar sig när en människa fungerar (vi vet att en spik fungerar när den tränger in i trävirket), och svaret är att det vet vi inte för vi har inget facit att pricka av. Om en människa uppför sig som en maskin, är hon då att betrakta som människa. Uppför sig en människa som ett svin bör hon då inte hellre räknas in bland djuren? Eftersom det inte finns något svar på frågan när människkan är sann mot sig själv är vi tvungna att ständigt hålla frågan levande.


Men vad är en konstnär? De är svåra att känna igen nu för tiden. De bär inte basker och luktar inte terpentin och billigt vin. Vilken klädkod gäller? Ingen aning? Att få korn på denna klädkod kanske är ett steg på vägen att bli samtidskonstnär? Och kanske finner man svaret i boken "Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar" av Lars Wilks och Martin Schiblis. Boken recenserade i all korthet i Aftonbladet den 5/10. "Huvudtesen – att det inte är själva "konstverket) som avgör en konstnärs väg till framgång, utan förmågan att bli delaktig i konstvärlden"./.../ Konstnären förvandlas från fjärskådande djuping till socialt begåvad mingeltyp" (Ulrika Stahre, rec) Ett praktiskt råd är att krydda konstverken med obegripligheter.


Det är precis som Marshall McLuhan utryckte saken: art is what you can away with. Och om folk inte begriper vad som presenteras så blir de lätt imponerade, eller de vågar i alla fall inte riskera att verka dumma genom att i frågasätta värdet av den konstnärliga eller filosofiska utsagan. Är det så att konstvärlden i hög grad styrs av rädsla för att göra bort sig? Vill man bli konstnärs måste man förotom att odla upp strategiska kontakter även ta några på poäng i filosofi och retorik, samt att gå på nära kurser i social kompetens! Och hur går det för konstnären Derkert, jag får väl ta och läsa boken av Wilks och Schiblis.

Har du synpunkter hör av dig.

Britt–Marie Toregard under den digitala skalpellen. För muspekaren över bilden!