Vecka 50 [Och rätt var det är förstår man poängen)


Bloggformen är pratig, skrev min vän från Zürich. Det vet jag inget om (jag känner ju bara min till min egen!) men jag tänker mig att bloggen i någon mån kan påminna och chattande på nätet, dvs att bloggens skriftspråk närmare sig en talspråkets mer spontana och mindre pregnanta uttryck. First thought is best thought sa beatpoeten Allen Ginsberg. Låt oss öppna tankekranarna och se vad som kommer ut! Sedan kan vi stå där och undra vad i helsike man egentligen menade. Och rätt vad det är förstår man poängen.


Häromdagen gjorde jag ett vernissagekort till en utställning om bokkonst (se vecka 48). Under rubriken placerade jag en spjälad man. Jag fattade inte varför jag valde just den bilden. Formatet var bra, och det så kul ut, så jag behöll den. Men rätt vad det var så kom jag på kopplingen. Det som boken och mannen hade gemensamt: Det var ju båda inbundna.


Man måste faktiskt ha förtroende för sina infall och inte begära att de ska kännas vettiga vid första anblicken. Det finns redan så många förnuftiga och "rätt-tänkande" människor att det räcker och blir över. Bli en annan. Stop making sense.

Man kanske inte ska avstå från förnuftets överrock när man är kapten på en oljetanker, men i fantasin, i skrivandet, i leken kan man kosta på sig att vara hur korkad som helst. Man kan utan vidare eftertanke kasta sig huvudstupa ner i obegriplighetens oceaner – efter som du är korkad så flyter du.


Vad världen behöver är idéer. Bra idéer! Under vilka omständigheter föds nya idéer? Hur fångas de in? Vad är en bra idé? Hur vet man att de är bra? Dessa frågor skall jag fundera på under de närmasta veckorna och resten av mitt liv. Kära blogg det var allt för denna gång!

 

Har du synpunkter hör av dig.