Vecka 50 [Och rätt var det är förstår man poängen)
Bloggformen är pratig, skrev min vän från Zürich. Det
vet jag inget om (jag känner ju bara min till min egen!) men jag tänker
mig att bloggen i någon mån kan påminna och chattande på
nätet, dvs att bloggens skriftspråk närmare sig en talspråkets
mer spontana och mindre pregnanta uttryck. First thought is best thought sa
beatpoeten Allen Ginsberg. Låt oss öppna tankekranarna och se vad
som kommer ut! Sedan kan vi stå där och undra vad i helsike man
egentligen menade. Och rätt vad det är förstår man poängen.
Häromdagen gjorde jag ett vernissagekort till en utställning om
bokkonst (se vecka 48). Under rubriken placerade
jag en spjälad man. Jag fattade inte varför jag valde just den bilden.
Formatet var bra, och det så kul ut, så jag behöll den. Men
rätt vad det var så kom jag på kopplingen. Det som boken
och mannen hade gemensamt: Det var ju båda inbundna.
Man måste faktiskt ha förtroende för sina infall och inte
begära att de ska kännas vettiga vid första anblicken. Det
finns redan så många förnuftiga och "rätt-tänkande"
människor att det räcker och blir över. Bli en annan. Stop
making sense.
Man kanske inte ska avstå från förnuftets överrock när man är kapten på en oljetanker, men i fantasin, i skrivandet, i leken kan man kosta på sig att vara hur korkad som helst. Man kan utan vidare eftertanke kasta sig huvudstupa ner i obegriplighetens oceaner – efter som du är korkad så flyter du.
Vad världen behöver är idéer. Bra idéer! Under
vilka omständigheter föds nya idéer? Hur fångas de
in? Vad är en bra idé? Hur vet man att de är bra? Dessa frågor
skall jag fundera på under de närmasta veckorna och resten av mitt
liv. Kära blogg det var allt för denna gång!
