Vecka 51 [Bli en olikriktare]
Jag skriver få att få reda på vad jag tänker hellre
än att skriva ner det jag redan tänkt. Målet med mitt skrivandet
är att överraska mig själv. Min grundtanke är att jag
är smartare än jag tror, men jag upptäcker det först när
jag sätter mitt tänkande i praktiskt arbete. Till kategorin praktiskt
arbete räknar jag skrivande. Att skriva är i bästa fall en
självbelönande aktivitet. Precis som sex eller intagande av föda.
Denna "floweffekt" minskar i ngn mån när man skriver
mot betalning eller när man skriver mot ett högt ställt prestationskrav,
dvs när skrivandet är instrumentellt, dvs skrivandets syfte är
att tjäna pengar eller att vinna berömmelse etc.
[I skolan fick man öva sig i rättstavning genom att skriva av
andras texter. Hur kul är det i allmänhet? Fast ännu tråkigare
måste det vara att lära sig koranen utantill utan att man inte
begriper arabiska. Snacka om diciplinering. "Tänk så
här skriva roligt är". I en övningsbok från
lågstadiet står denna sentens som det var tänkt att eleverna
skulle skriva av och det minst 10 gånger innan sidan tar slut och ett
nytt käck avskrivningsmening presenteras.]
Hur man skriver beror också på vem man är, vilken läggning
man har, och kanske på hur stort arbetsminne man har. Jag har en sympatisk
skrivande granne, som tänker och tänker, och när tanken funnit
sin form sätter han sig ner vid datorn och skriver ner den redan språkligt
formulerade tanken. Själv gör jag alltså tvärtom: jag
föder tanken i skrivandet. Jag är den otåliga sorten; allt
genast, allt nu. Men just nu, eller rättare sagt, för tre meningars
sedan kom jag på att det kanske berör på mitt flyktiga arbetsminne,
dvs min oförmåga att hålla saker i huvudet en längre
stund. Om min tankegång är för komplex hinner jag så
att säga glömma bort dess initialstadium innan jag kommer till den
logiska konklusionen. Men andra ord är jag antagligen rätt korkad.
Men i mitt "skrifttänkande" kan jag alltid gå tillbaka
i texten och kolla vad jag nyss tänkte.
Men det allt för ordnade tänkandet utesluter lätt det absurda
infallet som möjliggör att nytt tankespår upptäcks. Det
gäller att kringgå "abc-bokens rättskaffens linjäritet
och snusförnuftets självklarheter". Det där prematura
"vad vad jag sa tänkandet". Det är inte farligt att fel,
att vara ute i ogjort väder, att ge sig ut på tunn is, att göra
bort sig. Det är däremot farligt om var och en håller sig
till vedertagna, det självklara, det erkända, det legitimerade,
det rät(t)skaffens, det rät(t)rådiga. Det likriktiga.
(ännu en parantes) En kristen kvinna på radion säger:
Den sämsta och den bästa egenskapen hos människan börjar
på Ö. Den bästa egenskapen är ÖDMJUKHET och den
sämsta är ÖVERMOD. Själv är jag nästan överdrivet
ödmjuk och därför hat jag tänkta att anordna en tävling
i just ödmjukhet. Jag utgår från att jag själv kommer
att placera mig på prispallen
Det gäller att skriva om sig till en olikriktigare.
Det gäller att bli en nytänkare. Ingen vill vara en gammal-tänkare.
Ett megafån för andras tankar. För att bli nytänkare
gäller det att skaka ordentligt på huvudet så idéerna
flyger kring och fastnar på ett annat ställe i tankestrukturen..
Enligt en bok jag läst lär cogitars (tänka på latin)
grundbetydelse just vara "skaka".
Hur många idéer svävar inte omkring i mitt huvud, av
vilka månget par, om de kunde förenas till ett sådant, kunde
resultera i den största upptäckt! Men de ligger så långt
från varandra som svavlet i Goslar från den ostindiska salpetern
och stoftet i kolmilorna i Eichsfeld som tillsammans skulle bli krut. Hur
länge har inte krutets ingredienser existerat före krutet! Ett naturligt
kungsvatten finns inte. Om vi när vi tänker överlämnar
oss åt förståndets och förnuftets naturliga kopplingar
så klibbar begreppen ofta så fast vid andra att de inte kan förena
sig med dem som de egentligen passar ihop med. Om det bara funnes något
här som upplösning i kemien, där de enskilda delarna lätt
simmar spridda och därför kan ta vilken riktning som helst. Då
detta emellertid inte går för sig i detta sammanhang måste
man avsiktligt sammanfora idéerna. Man måste experimentera med
dem. g.c. Lichtenberg