Vecka 6 [Om avgudabilder och dansk humor - obs utan (av)bilder!]

Jyllands Postens chefredaktör Carsten Juste var intervjuad i Dagens Nyheter den andra februari. Det var han som tog beslutet att publicera bilderna på Profeten Muhammed. Det kan jag möjligtvis förlåta honom, men jag känner mig kränkt å alla svenskars vägnar när han skyller oss för att sakna humor. Inget är tydligen heligt för denna man.


"På frågan vad han har lärt sig av "Muhammed affären" svarar han: Jag har´lärt mig att ännu mer uppskatta humor och det danska kynnet. Humor är en bristvara i världen, framför allt hos er (i Sverige), säger chefredaktören. I fråga om om humor går det 10 svenskar på en dansk." Och det är precis när jag läser detta som jag förlorar den sista rest av humor som eventuellt fanns kvar. Jag känner mig kränkt och upprörd och jag kräver att den danska statsministern ger det svenska folket en officiell ursäkt. En bojkott mot den danska pølsen är redan på gång. Förresten är de ena jävla rasister! Eller hur! Upp till kamp i mot dansken!


Ännu i onsdag hittade jag en jättebra ställle men nya och gamla bilder av Muhammed. Den snyggaste var en modern poster från Iran. Men den bilden var förstås just ett idolporträtt och ingen nidbild. Men i dag kunde jag inte hitta siten och många av de länkar som enligt Google listade verkade vara nerplockade. Om Google får ett fett bud från arabvärlden så finns det väl snart inte en enda bild av Profeten alls.Inte för att jag direkt skulle sörja hans nuna, med ändå!


Men hur såg Muhammed ut? Enligt Googles bildsökning ser han "se han ut" så här (på arabiska.)

 

 

Han är alltså svår att känna igen. Hur kommer det sig nu att Mohammed inte får avbildas. Dr. Muzammil H. Siddiqi, former President of the Islamic Society of North America, skriver på hemsidan islamonline:


Prophet Muhammad (peace and blessings be upon him) forbade his followers to make the images of living beings whether human or animals. The images of pious and religious figures were often worshiped by many people in Arabia as well as in other cultures and societies. Prophet Muhammad (peace and blessings be upon him) was very conscious that these images lead to idolatry. He always wanted to remind his followers to keep their faith in Allah pure from any idolatry or image worship.
http://www.islamonline.net/english/index.shtml


Så egentligen får man varken avbilda människor eller djur. Så här ligger man kanske illa till. Dock får man, skriver Dr. Muzammil H. Siddiqi, beskriva Profetens fysiska uppenbarelse, men bara i ord. Genren heter "Shama'il an-Nabi" Är ni nyfikna så finns det litteratur att tillgå. I lördagens DN (mitt husorgan) ges ett kortfattat signalement på M: Han är bredaxlad och av medellängd, har vågigt hår och skägg men med rakad överläpp och han bär turban. Vi får också veta att han gärna åt dadlar, gurka och vattenmelon.

 

Men hur allvarligt är egentligen avbildandet av Muhammed. På http://www.jannah.org/ kollar jag in avdelningen som listar de största synderna och högst upp på listan finner jag "Associating anything with Allah" På andra plats: "Murder" Och sen var de 68 till. På 48 plats hittar jag "Making statues and pictures". Men det är framför allt Gud man inte får avbilda eller associera med något föremål t ex en bild, men inte heller djur och människor får avbildas.Man kan fundera på om listan är rangordnad?


Men varför denna rädsla för avbilder. Det handlar om – tror jag – att grunda och upprätta religionsmonopol. Du skall inga andra gudar hava jämte mig. (Bud nummer ett — om någon undrar) Både judendomen, kristendomen och islam är monolteistiska religioner som bygger på ordets makt. De tidigare religionerna var polyteistiska och saknade en kanon, en skriven text som håll folk i tukt och förmaning. I dessa religioner var gudabilden och dyrkandet av naturföremål vanliga och de hade en visuell och analog lockelse. Därför var det viktigt att mota alla avgudabilder vid grind.


Är det på något sätt frågan om ordets makt kontra bildens.
Lyssna bara på de kända radern ur Johannesevageliet. Rena rama propagandan för "ordet!:


I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom detta har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

En övergång från bildens analoga sätt att begripligagöra världen till det symbolspråkets abtraktion och tudelning av verkligeheten.I Vishetsboken 13:10 kan man läsa:

Ömkliga är de som kallar människohänders verk för gudar — de sätter sitt hopp till döda ting: guld och silver som bearbetats av konstnärer, bilder av djur eller någon värdelös sten som huggits till för länge sedan.

I min kultur är Gud död. Eller så är vi alla gudar med rätt att sprida vilka "sanningar" som helst. Meningen med livet är att leva det. Punkt slut. För oss västerlänningar är individen och dennes rätta att leva och att snacka skit det heligaste vi kan uppamma. Sanningen är för all del också helig men dess aura är kraftigt eroderad. Halvsanningar är det bästa som erbjuds. De är kontextbundna eller rent subjektiva. Du har din sanning och jag har min. Allah har sin sanning och Jahve sin. Det beror ju på hur man ser det? Ibland längtar man rent av efter en Gud som rättar till, åtmistone de värsta missuppfattningarna som t ex att danskar har mer humor än svenskar. Ha.Ha. *

Annars har man tyvärr lätt att hålla sig för skratt vad det gäller den sk "muhammedäffären"!

*"När jag läser tidningen nu på mån den 6/2 läser jag om en manifestation i Danmark för en positiv dialog. Upp på scenen träder komikern Omar Marzouk: Apropå bojkotten av Danmark funderar jag på om jag måste bojkotta mig själv. Men så kom jag på att jag kan bojkotta min danska fru. Hon har inte fått något på 14 dagar nu". Humor, ja visst – men dansk, eller muslimsk, eller arabisk, eller sexistisk, eller mänsklig, eller djurisk, ja det är bara att välja!

Har du synpunkter hör av dig.

 

Är det här en bild eller en avbild? Kanske är det vettigare att fråga sig om den är avbildande eller inte? Jag ska inte försöka utreda dessa brännande frågeställningar utan kort bara visa på likheterna med bilden till vänster som ju inte är en en bild utan ett tecken, en godtyckligt utformad visuell symbol för Muhammed. Mitt gamla collage ovan bygger ju i hög grad på de tecken som det svenska språket tillhandahåller. Ord är ord och bild är bild. Bilder föreställer, ord symboliserar eller representerar.

Mina egna bilder är 99.99 % föreställlande. Jag tänker mig att bildens grundmodus just är föreställande. Men det finns också "visuella enheter" som varken är symboliska (som språket) eller avbildande, dvs den konst som brukar kallas konstruktiv och dekorativ. Färgen och kompositionen är det enda som räknas. Här hittar vi exempel från islamsk konst och från modern konst som dock oftast förkastar den mönsterrepition som är så vanliga i den arabiska konsten.