Vecka 8 [ Frid i vår tid]

 


Alla vill vi ha lite lugn och ro. Lite sinnesfrid. Det kan man få på olika sätt. Laila Freivals var ovanligt försigkommen härom veckan när det gällde att mildra vreden mot eventuella publiceringar av eventuellt kränkande Muhammed-teckningar. Redan innan någon bild publicerats passade hon på ett be om ursäkt. Ibland är du minsann rask, Freivalds.


Jag vill inte vara sämre och jag ber således alla läsare på förhand om ursäkt om någon skulle känna sig kränkt, eller så! Alltså ett uppriktigt beklagande – vad det nu kan vara värt – av den själsliga plåga jag utsätter mina medmänniskor för. Jag vill också deklarera att jag kommer att ta ansvar för var enda stavelse, inte genom att avgå som bloggredaktör utan genom att ständigt tillrättalägga tidigare uttalanden. Inge pudlar här, men jag bjuder er gärna vacker tass.


Jag vill också påpeka att kopplingen mellan Chamberlain och Freivalds var en ren tillfällighet! Men med den (o)information jag hade tillhands i det ögonblicket jag skrev detta var det min professionella bedömning att rubriken Frid i vår tid inte alls hade något med Chamblerlains tal 1938 att göra ...Jag menar ska man behöva känna till sånt!


Veckans blogg handlar om trosfrid och kränkningar. Vad får man kränka offentligt? Gud? Den personliga integriteten? Kungahuset? Yttrandefriheten? Min tro? Konsten? Det här kan bli en evinnerlig katalog –så varför inte se vad vår käre Jesus har att säga. Bibeln är en sådan trevlig bok att bläddra i. Kanske inte så väl sammanhållen – jag menar det är ju en antologi och dess författare är väldigt olika sinsemellan. Bibeln är ju en helig bok och precis som Koranen inte vilken "coffetable book" som helst. Nej dessa böcker gör anspråk på att vara sanna och heliga i större utsträckning än andra mer värdsliga böcker. Men det är klart Bibeln har ju sin historia – inte dök den upp som månadens bok fix och färdig och saktionerad av Gud, eller av ett högre stående väsen som han/hon/det blir kallad i Doktor Mörkes samlade tystnad av Heinrich Bölll.


Nej Bibeln har sin egen historia. Det var nu inte meningen att jag skulle skriva om detta, men för att citera en god vän, allting är ju så förbannat intressant. Jag kom oförhappandes in på ämnet då mitt Jesuscitat är hämtat från ett evangelium som det inte var meningen att jag skulle läsa. I allafall om en viss sk kyrkofader biskop Ireuanus på slutet av 100 lyckats i sitt uppsåt att utradera Thomas-evangeliet från jordens yta då den ansågs kättersk. Och säkert gjorde den nitälskande kyrkan sitt bästa. Men efter många århundraden inträffade ett mirakel.1945 hittade hittades ett exemplar avThomas-evangeliet av några egyptiska bönder. Ni kan läsa mer om detta nygamla evengelium i en artikel i corren.se där man även tillhandalhåller bra litteraturtips i ämnet. Men vad sa nu Jesus?


Strof 44 Thomas-evangeliet: Den som hädar Fadern skall få förlåtelse. Och den som hädar Sonen skall få förlåtelse. Men den som hädar Livets ande skall inte få förlåtelse varken på jorden eller i himmelen.


Den här Jesus tar alltså inte så allvarligt på hädelse av Gud eller av Sonen. Det är kanske inte direkt rekomendabelt, men inte avgörande. Det som inte för vanhelgas är inte den heliga anden utan Livets ande, livet självt. Nu skulle någon förståsigpåare förstås kunna hävda att jag läser bibeln som Fan själv. Då vill jag bara invända att dels ingår denna text inte den officiella bibeln (ha!) och dels var ju snarast Ireunaus (och inte jag) som agerade med djävulens samförstånd när han tog fram den stora censurkniven och skar bort en bit "helig" text ur den "heliga boken". Jag har inget emot religioner och gudsuppfattningar bara människan inte lägger sig i.


Problemet med religioner är sällan Guden eller profeten utan uttolkarna. samfundsbyggarna. De som är beredda att häda livets ande för att utbreda den rätta läran. De rättrådiga, de självrättfärdiga. De som hävdar att de har Gud på sin sida.


Här finns ett problem som formligen skriker på en lösning. Problemet är tvångsomvändarna. Kom med så får du komma till himmeln, paradiset, det eviga livet etc – annars kan du dö din hedniske hund. Religionen blir snabbt (om den inte var det från allra första början) också en politisk faktor där viljan till makt smälter samman med religionen. Så fräls oss ifrån påvar, biskopar. imamer, kyrkor och samfund! Men lösningen då!?


1. Att vi alla bekänner oss till en och samma Gud. Problemet är vilken vi ska välja.
2. Att vi inga gudar har. Kan bli lite andefattigt
3. Att vi alla har varsin personlig gud. Var en sin egen kyrka eller religion. Men inga religionskrig är möjliga,
4. Att vi upphöjer oss själv till gudar. Jorden är vårt himmelrike. Vi smågnabbas på parnassen, men har det på det hela rätt bra i gudshemmet.
4. Att de stora religionerna går samman och utropar att alla gudar är lika goda och gudalika. En bra Gud är Gud som säger att jag är så god som en annan Gud.


Nästa vecka återkommer jag med flera lösningar på omöjliga problem. Jag uppfinner en metod för att förena känsla med intellekt. Som ni märkt blev det inte så mycket om trosfrid som ju är på tapeten att införas för de religiösas känsliga sinnen. Frågan är bara vem det är som bestämmer. Släpp inte ut censurdjävulen så att prästfolk som Ireanus får bestämma vad som är kätterskt eller ej, vad som är kränkande eller ej, vad som är tro och vad som är otro. Amen!

 

– Nu fick du en krona!
– Vad menas med det? sa Alice. Humpty Dumpty log överlägset.
– Det kunde jag väl tro att du inte visste. Jag menar att du fick så du teg.
– Men att "få en krona" betyder väl inte att få så man tiger, invände Alice.
– När jag använder ett ord, sa Humpty Dumpty föraktfullt, så betyder det just vad jag vill att det ska betyda – varken mer eller mindre.
– Men frågan är, sa Alice, om du verkligen kan få orden att betyda olika saker.
– Frågan är, sa Humpty Dumpty, vem det är som bestämmer, det är det det beror på.
'


Lewis Carrol Bakom spegeln sid 171

 


 

Har du synpunkter hör av dig.

 

Som ni ser hänger det två bilderna i hop. Koppling till dagens text är som oftast inte glasklar. Men bilden är hur som helst helt färsk – kanske inte ens färdig. Hela bilden kan ses längst ner på sidan.Har jag skändat, hädat, kränkt något verkligt heligt så vara beredda på att jag jag omedelbar avbön.Det var menat som en allegori.......Hör av dig!