förord till ordning och oordning

Ett liten utläggning om Ordning och oreda

(den korta versionen)

–Är den en antologi?
–Är den en klippbok?
–Är den ett subversivt läromedel?
–Är den en arbetsbok?

Kanske är Ordning och oreda allt detta på en och samma gång, eller kanske intetdera? En motbok, eller en bok på tvären? Man kan säga – om man måste säga något – att Ordning och oreda är en textad bilderbok eller en bildad textbok. Förutom en mångfald av bilder består boken av ett stort antal kortare texter. Allt från några ord till ett par sidor. Materialet är hämtade från artskilda områden och från olika tidsepoker.

den medskapande interaktören
Avsikten är att många olika synpunkter, från många olika fält ska spegla sig i varandra, kollidera med varandra, eller rent av para sig med varandra. Målet är att stimulera till egna funderingar om lärande, kreativitet och media i vidaste bemärkelse. De många olika källorna vill också inspirera till egna efterforskningar i när- och mediamiljön. Kunskapen är ju inte enbart förlagd i Nationalencyklopedin utan finns ju överallt. Sök där du står! Ordning och oreda tar fasta på läsaren som medskapande interaktör. Texterna har skenbart slumpmässigt släppts ut över boksidorna. Det finns oftast ingen resonerande röd tråd att hålla sig i, det är upp till läsaren att själv knyta ihop texterna till meningsfulla tankeknoddar. Texter från olika fält och med olika infallsvinklar är sammanfösta sida vid sida oftast utan förklarande mellanled. Anledningen till denna “desorganisation” är att boken vill understödja ett aktivt laborativt tänkande. Texterna är därför allt annat än tillrättalagda. Tvärt om! Förhoppningsvis är materialet i bästa bemärkelse tankeprovocerande.

gör det själv!
Ordning och oredas grafiska utformning vill uppmuntra till ett respektlöst “interaktivt” läsande. Gör det själv, helt enkelt! Eget krafsande i marginalerna är alltså ett välkommet beteende; ett sätt att lämna personliga tankespår och orienteringsmärken. Anteckningar och textmarkörer är närmast en nödvändighet för en interaktiv läsart. För att hitta och navigera i materialet krävs det att man lämnar små krumelurer på sidorna. Man kan om man vill läsa boken i ett sträck från första till sista sidan. Men det är bättre att läsa lite pö om pö och ge sig själv utrymme för egna reflektioner. Boken är avsedd att läsas i små portioner och med ett lekfullt sinnelag.

Kladdboken
Jag började skriva denna bok som ett försök att komma till klarhet över vad jag verkligen vill lära ut. Vad hade jag för mål med min undervisning, egentligen? Jag undervisar på lärarhögskolan i Stockholm och liknande funderingar begär jag att mina “lärarelever” ska fördjupa sig i, så nu gällde det att själv tänka till. Som utgångspunkt för Ordning och oreda har jag min anteckningsbok där jag ständigt skriver ner vad som faller mig in, stort som smått och där jag klistar in tidningsartiklar, lustiga bilder mm. För några år sen upptäckte jag Georg Christoph Lichtenberg (1742-1799), tysk fysiker och författare som även han förde en sorts “kladdbok”.

Köpmännen har sin waste book (kladdbok, tror jag, på tyska), däri för de dag för dag in allt som de säljer och köper, allt huller om buller utan ordning. Ur denna förs detta in i journalen, där allt är mer systematiskt uppställt, och slutligen kommer det in i huvudboken dubbelt efter italienska bokföringsmodellen. I denna görs avräkning med var och en, allt eftersom man står i debet- eller kreditförhållande till dem. Detta förtjänar att imiteras av de lärda. Först en bok i vilken jag skriver in allt så som jag ser det eller som mina tankar kommer, därpå kan detta överföras till en annan där materialet separeras och ordnas och sedan kunde huvudboken få innehålla sista länken i kedjan och den utläggning av saken som härrör från den, ordentligt uttryckt.

Kladdbokens spontana infall ligger alltså till grund för ett mer seriöst bearbetning och strukturering av tankar och infall som så småning om “ordentligt uttryckta” förs in i huvudboken. Lichtenberg har också idéer som ligger mycker nära mina egna när han förespråkar ett kreativt och laborativt sätt att handskas med tankar och ideér. Den pedagogiska idén med boken är just att skapa ett sammanhang där de “enskilda delarna är fritt simmande”.

Hur många idéer svävar inte omkring i mitt huvud, av vilka månget par, om de kunde förenas till ett sådant, kunde resultera i den största upptäckt! Men de ligger så långt från varandra som svavlet i Goslar från den ostindiska salpetern och stoftet i kolmilorna i Eichsfeld som tillsammans skulle bli krut. Hur länge har inte krutets ingredienser existerat före krutet! Ett naturligt kungsvatten finns inte. Om vi när vi tänker överlämnar oss åt förståndets och förnuftets naturliga kopplingar så klibbar begreppen ofta så fast vid andra att de inte kan förena sig med dem som de egentligen passar ihop med. Om det bara funnes något här som upplösning i kemien, där de enskilda delarna lätt simmar spridda och därför kan ta vilken riktning som helst. Då detta emellertid inte går för sig i detta sammanhang måste man avsiktligt sammanfora idéerna. Man måste experimentera med dem.

Ordning och Oreda är en provokations och inspirationsbok där de enskilda delarna är så utspridda att de saboterar förnuftets konventionella begreppshopklibbningar. Förhoppningsvis skaffar sig även läsaren en kladdbok som han eller hon fritt kan vingla omkring med pennan i. (Boken var först tänkt att heta vingelpetters framfart) Man skulle önska att alla människor ägde författaren Henry Millers självtillit som klottrade ner “rena obegripligheterna” i förvissningen om att han vid ett senare tillfälle mycket väl kunde tyda sina kryptiska noteringar. Det är inte så att jag sätter fantasin före förnuftet – men vår rationella tankestil förkväver ofta de kreativa impulserna. Så låt oss för en stund hålla tillbaka förnuftet så att fantasin får större spelrum. Lek med tanken! Förnuftet får ändå sin del av kakan.