Ordning och Oreda
- tankegods för kreativt och kritiskt tänkande
i ett pedagogiskt sammanhang –
Inledningen på ett opublicerat manus.
Bakgrund
1.
Jag tror att om våra
pedagoger lyckas i sin avsikt, jag menar om de kan få det därhän att barnen
helt och hållet fostras under deras inflytande, så kommer vi aldrig mer
att få någon riktigt stor man. Det brukbaraste i vårt liv har normalt ingen
lärt oss. G. C. Lichtenberg Aforismer sid 199
2.
Han är lärare. Alltså en person som försöker lära andra något. Men vad?
Och varför? Så dags att vara frågvis nu. Det borde han ha tänkt på innan
han sökte sig till läraryrket. Frågorna är ändå pockande i all sin skenbara
oskuldsfullhet. Han kunde väl likafullt ha frågat efter meningen med livet.
Han kastar ner sina tankar i den svarta anteckningsboken. Lite huller om
buller får djupsinnigheter trängas med tidningsklipp och fåniga skämtteckningar.
Han ritar en streckgubbe uppe i högra hörnet som försöker infånga bevingade
frågetecken med en fjärilshov. En annan teckning föreställer en tortyrsäng
där en plågoande försöker räta ut ett motsträvigt frågetecken. I en pratbubbla
skriker frågetecknet: Jag vet inte, jag svär!! Plågoanden pekar på en bok
som ligger på golvet och säger: Du har inte gjort din läxa!
I skolan sägs det att man lär för livet, men vilket liv!? Finns det olika?
Kan man välja? You are what you eat – en slogan från 60-talet – antyder
att om man enbart konsumerar fläsk så blir man till slut ett svin. Tänk
om det är så att du är det du lär dig? You are what you read! Kan man välja?
Man kan välja, krafsar läraren energiskt ner i boken, skriv upp det!! Existensiella
funderingar av den här arten är i sanning irriterande för att inte säga
genanta – frågeställningar som han, läraren borde lämnat bakom sig efter
gymnasietiden och med varm hand vidarebefordrat till filosofer och konstnärer
– men en del lär sig aldrig!
3.
Stöd Vingelpetters framfart!
grafitti
på Södermalm, Stockholm, tidigt sjuttiotal
4.
I vintras en isig dag
gick jag till jobbet. Äntligen hade jag börjat acceptera att jag nog alltid
haft en halvtaskig balans /.../ Och när jag gick där och njöt av lyxen att
slippa cykla, blev jag omcyklad av en balansfantast. Min första tanke var:
Hans bakhjul svänger ju ut åt sidorna precis som mitt – fast värre. Och
min nästa: Tänk vad han lär sig. Genom att han redan hade så bra balans,
genom att han vågar ta utsvängarna, lär han sig hela tiden mer och mer.
Varje ny variation, varje ny parerad sladd förbättrar hans förmåga.
Bodil Jönsson
KK Stiftelsen Skrifter den 4:e basfärdigheten sid 10