”För de flesta av oss är livet sällan svart och vitt. Våg-partikeldualismen markerade slutet av ’antingen-eller sättet’ att uppfatta världen. Fysikerna kunde inte längre acceptera påståendet att ljuset antingen är en partikel eller en våg därför att de hade ’bevisat’ för varandra att det var bådadera, beroende på hur man betraktade det.” Gary Zukav De dansande wuli-mästarna sid 94


8.
Detta är ju behagligt och gott, och det kan nog i grunden vara till stor nytta för den som tycker om att leka den leken i sitt huvud. Men papalagi* tänker så mycket att tänkandet blir en vana, en nödvändighet, ja ett tvång för honom. Han måste tänka i tid och otid. Han förmår bara med stor möda låta bli att tänka och leva med alla lemmar samtidigt. Han lever ofta bara med huvudet, medan alla hans sinnen ligger i djup dvala. Fast han går och står, talar, äter och skrattar. Tänkandet och tankarna – som ju är tänkandets frukter – håller honom fången. Det är som ett slags rus som de egna tankarna ger. När solen skiner skönt tänker han genast: Vad skönt den skiner nu! Han tänker ständigt: Vad skönt den skiner nu. Detta är fel. Helt och hållet fel. Dåraktigt. Ty det är bättre att inte tänka alls, när solen skiner. En klok man från Samoa sträcker ut sina lemmar i det varma solskenet och tänker ingenting. Han tar inte bara till sig solen med huvudet, utan också med händerna, fötterna, låren, med alla kroppsdelar. Tuiavii från Tiavea Papalagi – den vite mannen sid 22


9.
Kanske måste jag ändå börja med mig själv, med mina subjektiva upplevelser av skolan. Jag var aldrig speciellt duktig i skolan, gillade aldrig att recitera tyska prepositioner eller att placera de svenska vattendragen på Sveriges karta. Inte för att jag inte försökte, men det ville sig inte riktigt. På universitet gick det väl lite bättre, men inte mycket. Jag var nog inte lagd åt faktainhämtning. I hemlighet ville jag bli en fri konstnär. Steget var dock allt för stort utifrån min borgliga medelklassbakgrund. I min världsbild uteslöt begreppen lärande och kreativitet varandra. Efter en massa olika jobb, en del med pedagogisk inriktning, blev jag till slut bildkonstnär. Innan dess hade jag, av outgrundliga orsaker, utbildat mig till lärare i Svenska och Historia. Jag trivdes inte riktigt i skolan som elev, skulle jag nu uppskatta läraryrket? Nej, det gjorde jag inte, och etablerade mig i stället som konstnär, illustratör och formgivare. Slutet gott och allting gott således. Men som man säger, ödet ville något annat. Som bildkonstnär arbetar jag med datorer, och när jag fick frågan om jag ville undervisa i it/media på lärahögskolan i Stockholm tackade jag ja. Även en konstnär måste ha mat på bordet.


10.
– Det finns två saker som hotar världen: ordning och oordning.
– Vad skulle hända ifall man blandade ihop ordning och oordning?
– Ännu mer oordning? Och vad händer om man slår ihop dem?
– Ordnad oordning eller oordnad ordning.
– Ja jag vet då inte vilket som är värst. Men rörigt i huvudet blev det!


11.
Den här texterna bör du inte läsa i ett sträck: Du tröttar bara ut dig och glömmer det mesta glömmer av det du mot förmodan
lärt dig. Det är bara läsaren som kan skapa mening i texterna, och det kan ta en del tid och engagemang i anspråk. Du bör alltså läsa texterna lite pö om pö – ge dig tid till eftertanke, de är inte nödvändigtvis sanna eller invändningsfria. Läsning i små doser rekommenderas före sänggående eller på bussen, tunnelbanan eller i bilkön på väg till skola eller arbete.

Ur Ordning och Oreda av edvard derkert ©edvard derkert om ej annat angives info@dad.a.se

mainpage previous next

XXX







 
mainpage previous next